Då var det väg och mät dags igen och tröskeln då jag stått still är passerad och vågen stannade på 73. Den blinkade faktiskt till på 72,5 kg men stannade på 73. Men jag är fortfaraden lite chockad, jag är under 75.
I helgen skulle vi på julbord.
Då det var dags att ta på sig upptäckte jag en fläck på de byxor jag tänkt ha.
Innan sommaren provade jag ju igenom alla byxor och tog fram de jag kunde ha. De blev liggande över sommaren eftersom jag mest gick i shorts.
Efter sommaren upptäckte jag att jag redan tappat så mycket att alla byxor jag tagit fram var för stora.
Det blev till att ta fram nästa storlek.
De har funkat i midjan men har blivit rätt stora i låren.
Jag har sytt in något par och lagt en hög vid symaskinen som skulle sys in nu i veckan.
I helgen då jag inte kunde ha de jag tänkt fick jag för mig i paniken att testa några ur storleken under som bara ligger där och väntar. Storlek 42. Magiskt om jag kommer i dem.
Tog på mig det första paret och de satt som hand i handske. Testade ett par till och ett par till. De satt. Det var bara att ta högen som låg på hyllan för att sys om och byta till nästa storlek.
I stället för att lägga tid på dem ger jag dem till second hand och tar min nya storlek i besittning.
Storlek 42 fatta.
Nej, jag gör det inte.
Högen har legat dä över 11 år.
Tur att jag bara sparat sånna som inte blir omoderna.
Tänk att jag inte gett upp, gjort mig av med dem utan fortsatt att hoppas,
och nu är jag där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar