Midsommar

Då är det midsommar och allt går bra. sillen och färskpotatisen. Likaså jordgubbar med både glass och grädde.
Mycket mindre mängder än vanligt men jag kunde smaka och äta lite av allt.
-12,5 kg. Underbart.
Plötsligt når jag utan problem ned til golvet.
Jag blir inte anfådd av att plocka upp saker eller knyta skorna.

Blödande tandkött

Tror inte att dt bara är jag men varje gång jag borstar tänderna blöder jag i munnen, mer än jag någonsin gjort och varje kväll.
Jag måste kolla med dietisterna och fråga vad det kan bero på. Vitaminbrist gissningsvis.
Men lite äckligt är det.

Annars är det bra.
Jag tänker faktiskt inte så mycket på att jag är opererad.
Jag äter vad som helst , det enda är att jag tänker på att inte lägga upp mer än jag klarar att äta, ca 1 1/2 dl, men jag har faktiskt klarat att ta om vid något tillfälle bara jag äter långsamt. Det är väl den där extra 1/2 dl för man klarar att komma upp i ca 2 dl.

Det går även bättre med drickandet. Jag har inte haft fler njurstensanfall.
Plötsligt klarar jag även av att dricka vattnet här, det har jag aldrig gjort förut. Vi har egen brunn och jag har aldrig gillat vattnet. Det är inget fel på det, vi har tagit prov och kontrollerat men jag tog en mun och rös. Jag fick som tur var en sodastream så jag drack kolsyrat vatten.
Nu plötsligt klarar jag av att dricka det, hela glas i taget.
Skönt.

Viktnedgången går inte fort men är stadig och igår rensade jag bland mina jeans och fick igen plocka ur sådant som blivit för stort.

För stora byxor

Idag stod vågen på 88. d.v.s. -11,5 kg.
Skulle på skolavslutning och det regnade och var kallt så jag tog på mig ett par byxor som jag bara använt en dag.

Jag hade inte köpt dem själv utan fått dem av en som varit i Usa och köpt dem i present till en som inte kunde ha dem.

De har suttit tajt.
I början fick jag t.o.m öppna dem när jag satt ihopvikt i bilen.

Idag fick jag ta på bälte.

Ingen extra järn

Igår åkte jag till vårdcentralen och bad dem ta ett HB för att se om jag behövde ta de järntabletter som skrivits ut.

Många får järnbrist och behöver extra tillskott. Läkaren sa att jag kunde testa mig ca en till två månader efter operationen för att se om det behövdes.

Idag ringde de.
Nej jag hade så bra järnvärden att det inte var någon fara. Jag slipper iallfall en tablett.

Skönt.

Nu skall jag iväg på två studentfester. Jippie

Normalt liv

Då har hela helgen gått och jag har varit på student fest. Där fick vi potatisgratäng coh tre sorters kött, massor av frukt och annat gott till. Det var jättegott.
Jag tog en portion och tog faktiskt om. Jag tog god tid på mig och sedan avslutade jag med en liten baugett med ost.
Jag blev lite svett och tänkte nu tog jag nog i och kommer att bli dålig men nej, det gick bra. Innan vi åkte hem var det tårta och även det slank ner en liten bit. Jordgubbstårta. Mums.

Söndagen var jag flytthjälp och upptäckte plötsligt att vi glömt äta. Resten av gänget åkte till MC Donalds så det var bara att hänga med. En tio kr hamburgare funkade och på kvällen blev det hämt pizza.
En familjepizza som vi delade i 12 bitar och jag åt en bit och skrapade av och åt fyllningen på en till.

Det känns som om det är tilbaka till normalt liv. Enda skillanden är att jag får tänka på hur fort och hur mycket jag äter. Konsten är att äta små portioner och sakta nog så att tarmen hinner med.

Igår var jag på möte och de bjöd på fika. Smörgåstårta, en med skinka och en med räkor. Sedan var det en kaka efteråt.
Jag tog en liten bit räktårta och sedan var jag nöjd. Men vad gott.

I morses när jag ställde mig på vågen var det -10 kg exakt, på sju veckor. Helt OK.

Det är nog så att jag lärt mig vad och hur mycket jag kan äta. Jag mår bra äter det jag har lust med men lite och sakta.

En del skulle säkert ha åsikter om vad jag äter men som en kompis sa om man skall ändra hela livet hade jag klarat det utan operation. Nu kan jag äta det jag vill och det som jag åt förut men mycket mindre och ändå gå ner.
Visst jag har hotet hängande över mig att sköter jag mig inte så blir jag dålig. Men äter jag bara sakta och små portioner så är det ingen som ens märker att det är någon skilland.

Det kanske tar lite längre tid att gå ner men vad gör det? Tio kg på sju veckor är helt OK för mig. Det är mer än ett kilo i veckan. Sedan kanske huden hinner med lite bättre. Fortsätter det så har jag gått ner 21 kg till minst när jag fyller 50 år i november. Då totalt över 30 kg på mindre än ett år. Det skulle jag aldrig klara på egen hand.
Gör jag det kommer jag att vara mer än nöjd.

Normalt

Upptäckte plötsligt att det gått flera dagar utan att jag mått illa en enda gång.
Jag har varit ute och fikat med kompisr och ätit det mesta hemma och allt har gått bra.

Börjar jag äntligen lära mig?

Vågen står kvar under 90 strecket (89,5)och jag mår bra. Fortfaraden lite trött men det har regnat i flera dagar och det påverkar väl det också.
Livet och ätandet börjar kännas normalt med skillanden att jag äter mindre och går ner i vikt sakta men säkert.

Rensning.

Igår upptäckte jag att jag kom i ett par shorts som jag köpte i Marocco för tre år sedan och bara kunde ha det året.
Så i morses gick igenom min garderob igen och fick rata massor. En del favo-tröjor men jag får hitta mya i mindre storlekar.
så häftigt.
Garderoben blev riktigt gles. Förrut har den varit full. En hel del som jag skulle komma i bara jag gått ner något kilo men det hände aldrig. får snart börja ta fram mindre storlekar som jag sparat och se om det är något jag kan ha.

Äntligen

Då visade vågen äntligen på 89,5 jag är under 90.
Fattar det inte.

I och för sig med det lilla som jag äter så kan det inte bli annorlunda men det känns ändå ofattbart skönt.
Jag har hoppat upp och ner så många gånger att det inte kändes som jag började gå ner ordentligt innan jag kom under 90. Jag vågade inte tro innan jag paserat det för mig magiska sträcket men nu är jag är där.
Nu kan det bara gå neråt.

Stugan

Helgen har vi spenderat i vår stuga.
Känner fortfarande att jag blir lite illamående nästan varje gång jag äter. Det har blivit så att jag nästan väntar på det.
Det gör samtidigt att jag har lite svårt att äta. Det är inget som lockar precis. Får kontakta sjukhuset och fråga hur länge det skall fortsätta på det sättet.
Mår annars rätt bra emellan. Har inte ont eller så.
Det som stör mest är att ett stygn i varje sår har krupit ut (de är ju sydda innifrån och skall ju annars lösas upp av sig självt) men ett i varje sår har alltså krupit ut och sticks igenom kläderna. Några har jag lyckats pilla bort men det sitter något kvar som gör ont när jag drar i dem.Hoppas att de ramlar snart för de kliar.
Såren eller skorporna efter vatten flåsan jag fick härom natten efter teipen kliar ochså alldeles fruktasnvärt. Så jag går och river mig på magen som om jag skulle ha loppor, men det går väl över det med.

Äntligen

Äntligen en hel dag utan att jag mått illa eller fått lägga mig efter något mål.

Till frukost en varm macka med smält ost.
Mellan mål frukt.
Lunch en halv räkmacka och till mellanmål melon.
Kvällsmat ficksoppa.
Ett mellis banan.

Skall nog försöka få i mig något mer innan det är kvällen.

Aldrig mera våfflor.

I natt vaknade jag av att jag var våt på magen. Jag tålde tydligen inte den vita kirurgteipen som jag satt på för att försöka dra ihop ärren med och hade fått stora vattenflåsor under som plötsligt spruckit. Hela t-tröjan jag hade på mig var våt. Fick ta bort all teip och försöka somna om.

Till frukost åt vi mannagrynsgröt men fick lägga mig lite efter. Tyckte vare sig jag åt för mycket eller för fort.
Sedan blev vi bjudna på förmiddags fika hos farfar. Våfflor. Jag försökte försiktigt med en. Jag åt väldigt sakta men kände att det var rätt mycket fett i den.
Det gick en stund sedan kom kallsvetten, sedan hjärtklappning. Sedan började jag må illa.
Jag for hem. Först lade jag mig men det hjälpte inte utan det var bara in på toa och "ulka". Jag höll på tills jag fick näsblod.
Lade mig men det gick inte över. In på toa igen och "ulka" igen sedan kom magen igång. Diare så jag har nog aldrig varit med om att något gått så fort genom magen.
Enda fördelen är att man kan sitta på toa och "ulka" i en mugg för det kommer ju inget så en mugg räcker.

Det kommer att ta lång tid innan jag vågar mig på våfflor igen.

Att det skall vara så svårt.
Har fortfaraden svårt att få i mig vad jag behöver både då det gäller mat och dryck. Maten smakar inget och inte är jag hungrig heller. Jag mår ofta illa så fort jag ätit. Dricker jag för dåligt kommer njurstensanfallet som ett brev på posten. Tandköttet blöder varenda gång jag borstar tänderna och att jag fick näsblod är väl järnbrist så jag får väl lösa ut järntabletterna.

Som sagt ingen skall säga att det är lätt eller smidigt.