Stå still

Natten till igår hade jag ett nytt njurstensanfall. Jag bara måste, måste dricka mer.

Efter det tyckte jag att allt smakade illa. jag tyckte att jag mådde illa så fort jag åt. Fick tvinga i mig maten. Likadant när det gäller drickandet. Mailade en kompis som gjort operationen för ett år sedan och hon berättade att hon också fått tvinga sig att äta de första månaderna.

Det mest tröstlösa i det hela är att pilen på vågen inte rört sig på en vecka. Jag väger ju och mäter mig och skriver upp en gång i vekan och där är det ingen förändring. Hjärnspökena talar om för mig att det är för att jag börjat äta och jag nu kommer att börja gå upp igen.
I och för sig är det första veckan jag äter efter tre veckors flytande. Det borde göra något men huvudet hänger inte med.

Får nog kolla järnvärdena också. Jag är väldigt trött. Läkaren sa att jag kunde kolla dem efter ca 1 månad och se om jag behövde extra järn. Det är utskrivet och klart men det skulle vara så skönt att slippa ett av alla piller.

Första kalaset

Igår var vi på 50 års kalas.
Var lite orolig för hur det skulle bli med maten och så där men allt gick bra. Potatisklyftor, karré skivor med tsatsiki och grönsaker. Jag fick juice till.
Sedan var det kaffe (tog te, jag dricker inte kaffe) med en after eight bit.

Dans och jag blev törstig. Det fanns inte så mycket alkoholfritt, ramlösa men jag tycker att den är så väldigt kolsyrad. Jag bestämde mig för att pröva en cola. Maken kunde ju alltid ta den om det inte funkade. Det gick trots kolsyran. Det tog någon timme men ändå. Skönt att veta jag som föredrar loka fram för vatten.

Sedan kaffe och tårta och visst jag åt en liten, liten bit och var nöjd.Såg andra som tog bitar i storleken jag brukade göra och var inte det minsta avundsjuk.

På frukost kände jag mig rätt nöjd och tog lite havre kuddar och mjölk. Jag tyckte inte att jag tog vare sig för mycket eller åt för fort. Sonen skulle spale fotboll och han hade sovit borta eftersom vi var på vuxenkalas.
Hämtade honom och sedan brakade det loss.
Fick smita på offentlighetsinrättningen och där satt jag. Hoppades att det inte skulle komma någon så att jag fick sitta ifred. Trodde att det skulle räcka med att jag tryckte ut det värsta men då kom det i andra ändan.Hörde några utanför. Försökte ulka tyst för att de inte skulle tro att jag hade magsjuka och bli rädda att smittas.

Hur lång tid skall det ta att lära sig? Nåja det tar väl ett tag. Det är ju bara tre veckor sedan och jag äter det mesta även om jag fortfarande undviker en del.

Lär mig sakta men säkert

Börjar få ihop det med alla mål och hur mycket.
Har däremot svårt att inte äta för fort.
det hände nu på lunchen och kände att det var lite på gång men lade mig och somnade så det gick över.
Känner mig fortfarande lite spänd på ett ställe i magen men annars börjar den återta sin naturliga färg.

Är fortfarande trött men har börjat få i mig alla piller jag skall.

En vitamin på morgonen.

Till lunch Priorin(för att jag inte skall tappa så mycket hår) och b vit (ordinerat för att jag har svårt att få i mig tillräckligt).

På kvällen en vitamin till samt en c vitamin så att kroppen tar upp de vitaminer jag faktiskt äter. Sedan 2 panodil (mest för att jag får så ont i ryggen när jag ligger länge) och en omeprazol (för att magen skall tåla alla tabletter)

Det är inte så många som pratar om att man kan tapap rätt mycket hår under tiden. Eftersom man går ner så fort hinner inte kroppen med och stänger förljaktligen ner det som inte anses vara så viktigt alltså försörjningen till håret. Det kan bli som när man är gravid man tappar och blir tunn hårig. Man kan motverka detta med olika preparat. Kollade med dietisten om det var OK att äta priorin och det var det.
Jag är tunnhårig sedan förut så man får göra det man kan för att behålla de fjun man har.

Svårt att tro

Är trött. Antagligen för att jag inte får inte riktigt i mig vad jag skall vare sig att äta eller dricka, men det bättrar sig för dag.
Byxerna börjar vara stora och det är nog 10 cm i var sida men jag behöver det fortfaraden i midjan. men skärp kanske får tilläggas.
Vågen blinkade på 90,5 i morses men stannade på 91 men det är på gång.
Tror inte att jag kommer tycka att jag börjat gå ner ordentligt innan jag passerat under 90 eftersom jag hoppat upp och ner så långe. Har varit nere i 92/93 för att vända upp i 98/99 igen.
Men under 90 då kommer jag nog börja tro det.

Mest gult.

Äntligen börjar vågen peka nedåt igen.
Magen börjar återta sitt normala tillstånd, men lite mindre nu. Det gör inte ont att ha byxor så jag kan ha jeans istället för mjukisbyxor. Enda problemet är att även om jag har skärp så ramlar de ner. Jag är nämligen större om magen än jag är om höfterna.
Blåmärkena är mest gula, med små fläckar av svagt lila med stora hudfärgade partier emellan. Dvs nästan borta.
Läste igår i en annan viktblogg att man inte kan dumpa av vatten. Det gör att det är lite lättare att få i sig vätska. Jag har tidgare bara "sippat" i mig vatten också men nu kan jag dricka klunkar.
Ringde en av mina op kompisar igår och hon hade haft det jobbigare än jag så jag är tacksam. Ett av henns sår hade läckt och varit inflamerat och det har ju jag sluppit.
Livet börjar på något sätt att återgå till det normala. På tisdag är jag inte sjukskriven längre utan får ställa mig till arbetsmarknadens förfogande.

Pringels

Testar lite av varje. Korv och bröd, kött, potatis, knäckebröd, ost. allt har gått bra bara jag inte äter för fort.
Igår käkade sonen pringels. Det var något av favoritgodiset tidigare. till sist bestämde jag mig för att pröva ett.
Visst, jag vet, det är väl inte vad man skall börja med men jag blev så sugen.
Det gick bra så jag tog ett till. Det gick också bra.
Skall tilläggas att det var under hela kvällen 19-22 så det handlade inte om att "moffa" i sig precis.
Men efter 3 till kändes det plötsligt som om jag druckit frityrolja. Bla. Det var såå äckligt.
Nu får jag smaken i munnen bara jag ser en pringels burk.
Inget ont som inte för något gott med sig.

Dumpning

Idag har jag varit på konfirmation.
Morgonen började med mannagrynsgröt och allt gick bra. Sdean var det middag borta. Potatisgrattäng och grillat älgkött. Så gott. Hungrig var jag och det gick lite för fort.
Plötsligt blev jag kallsvettig och jag smög ut på toaletten. Först var det gas i ena ändan sedan var det bara att krypa mer på knä och ulka.
Som tur var kom det lite.
Det är så jobbigt att ulka torrt.
Sedan var det bara att försöka rätta till sig gå ut och låtsas som inget. Jag har ju inte berättat än.
Eftersom jag är så svullen än så syns ju inget så jag vill vänta. Sedan var det folk där som jag inte tycker har med det att göra så jag lät bli att berätta.
Men det var en upplevelse jag helst undviker.
Undrar bara om det alltid kommer vara så att man är sugen, småhungrig men inte känner sig mätt även om man äter. Man vågar inte äta för mycket för då vet man att man blir dålig.

Hjärnspöken

Har inte skrivit på ett par dagar. Läkaren ringde upp mig och talde om för mig hur jag skulle göra. Han hade semester och var i Dubai. Det är servis det.
Magen börjar äntligen bli lite mjukare och blåmärkena börjar tunna ut. Men grann är jag på magen.
Upptäckte att det inte var blått under plåstren. Konstigt. Kanske det drar ihop blodkärlen så att det inte blir så stora blodutgjutningar under.

Idag har vi ätit Taccos och jag kunde äta en hel (liten) utan att få ont i magen. Jag bara väntade på det. Ändå känner jag mig inte riktigt mätt. Saknar det. Min man skojade och sa att de nog gjort en placebo operation på mig. Dvs de har bara öppnat och stängt för att se om jag går ner bara för att jag tror att jag är opererad.
Vikten står still och hjärnspökena talar om för mig att det är som vanligt. Man går ner lite sedan börjar man äta vilket jag gjort och då kommer jag sakta med säkert börja gå upp igen.

Njursten

I går kväll tänkte jag att jag skulle gardera mig och äta sent. Skulle slippa vakna och äta mitt i natten.
Vaknade ändå vid 3 och hade jätteont.
Jag drack lite och åt lite banan men inte hjälpte det.
Tillsist fick jag gå upp.
Satt uppe och kollade en film ihopkrupen i fotöljen. Vid 4 tog jag en tablett till trots att jag tog en långtidsverkande innan jag lade mig. Vid 5 hade jag fortfaraden lika ont och började bli orolig.

Jag kan lätt lova att jag undrade vad jag gjort och varför jag opererat mig.

Jag gick upp och lade mig och lyckades somna om till 6.30 då min man upptäckte att han försovit sig.
Jag hade fortfarande lika ont.
Jag hörde honom stöka omkring i köket och tillsist bad jag honom stanna hemma ifall jag skulle få åka in.
Dagens program är av olika anledningar lite häktiskt så jag behövde honom verkligen.

Jag ringde Carlanderska sjukhuset och frågade hur jag skulle göra.
Sköterskan där frågade om jag haft gallsten någon gång. Och det har jag och har t.o.m. opererat bort gallan så den kunde det ju inte vara.
Men då kom jag på vad det faktiskt kunde vara.
Hon tyckte ändå att jag skulle ringa läkaren vilket jag gjort. (Han har inte ringt tillbaka än )
Det är nämligen så att om jag dricker dåligt så får jag njursten och därav anledningen att jag inte får äta tillskott av kalcium (som man normalt skall göra) efter operationen.

Nu då jag börjat äta har jag glömt det där med drickandet eftersom det tar så lång tid men maten. Det har helt enkelt blivit för lite.
När den slutsatsen var dragen var det baa att ta ett stolpiller stark dikoflenak som jag har just för det. Lägga mig vänta på att den verkade lyckades sova en timme och nu är jag tillfälligt tillbaka på flytande igen.
Som sagt jag komemr väl att få lätrra mig den hårda vägen. Suck.

Börjat äta

Jo jag har alltså börjat äta.
Det är så skönt.
Köpte på mig en massa dryck eftersom det i början gjorde så ont att jag trodde att jag skulle komma att få tvinga mig att äta och föredra dryck men det är tvärtom.
Jag vill helst inte dricka alls.
När jag är klar gissar jag att jag inte vill se åt en näringsdryck i resten av mitt liv.
Det största problemet är bara att äta tillräckligt ofta och sakta.
Åt "sent" igår (lade mig tidigt) men det hjälpte inte vaknade kl 3 och var vrålhungrig. Det verkar som om det är en gräns på 8 timmar. Jag hade garderat mig och lagt en banan vid sängen så där låg jag mitt i natten och mumsade i mig en halv banan.
Tänkte noga på att tugga ordentligt men glömde att det måste ta tid. Vakande efter ca 1 timme och hade lite ont i magen som tur var gick det fort över.
Som sagt lätt är det inte och mycket skall man tänka på.

Flera centimeter

Då äntligen var jag inte så svullen nu på morgonen utan det gick att mäta magen. -5 cm.
Den hårdnar väl till undr dagen igen men det kändes skönt.

Var bättre på att ta tabletter igår också så allt var bättre och jag har varit bättre på att få i mig det jag bör för att inte bli dålig. Men även det blir väl lätare när det itne gör ont längre. Jag tror också att det blir lättare när jag inte skall dricka i mig maten utan kan/får äta den.
Det är inte så lätt när allt man sväljer gör att det gör ont en stund.

Sedan måste jag lära mig äta direkt innan jag lägger mig för tre nätter har jag vaknat runt 1-2 och varit jättehungrig.
Som sagt så enkelt är det inte

Idag har jag börjat äta. 1/2 dl havregrynsgröt till frukost och nu ca 2 dl med potatis och falukorv a´la´mos konsistens. Än har jag inte ont i magen.... vad skönt det är att äta men vad frestad man är att ta som man brukar.. men det skulle nog inte vara så bra

Svullen

Mätte mig idag och alla mått hade gått ner utom på magen. Där var jag snarare större än jag var från början. Jag är väl Svullen...:)

Snyggt va. Största blåmärketr är 11 cm tvärs över pust.
Vågen visar på -7 kg.

Jobbigt

Ja de som påstår att operation är en genväg och tror att man ”bara” åker och opererar sig och sedan rasar kilona och allt är som vanligt tar gruvligt fel.

Igår hade jag så ont i magen att jag nästan funderade över vad jag gjort. Jag förstår och vet att det gäller att stå ut 1-2 veckor sedan blir det bättre men så fort jag svalde så kändes det som kramp. Magen är uppsvälld så man känner sig som en flodhäst med ben och armar i varsitt hörn utan kontakt med varandra. Otymplig och ont så fort man rör sig. Att vågen visar på -6 kg märks då inte, jag känner mig gravid.

Idag har jag varit bättre på att ta piller så det är bättre och sedan ringde jag två av mina operationskompisar som hade det likadant. Alltså är det inte fel på mig utan det är normalt och det går över… säger de i alla fall.
Är inte riktigt lika trött har bara sovit middag en gång i dag och bara en timme. Jag som aldrig kan sova på dagen annars.  Det jobbigaste är att jag vill göra så mycket men inte orkar eller så känns det som magen är i vägen.
Men som sagt det går väl över förhoppningsvis snart.

Magknip.

Idag är jag uppsvälld.
Har på något sätt inte riktigt fattat vad jag gjort. Det känns som om jag "bara" har ont i magen, knip, och äter dåligt därefter och är bara jätteglad över varje kilo neråt som det lyckas bli.
Vågen visade på 94 så det går stadigt neråt.
Har lyckats få igång magen ordentligt dvs inte löst. Mer behöver vi inte gå in på den saken.
Har svårt att förstå att det inte är som vanligt att risken inte finns att jag går upp igen.
Jag har ätit yoghurt till frukost och sparrissoppa til lunch. Sitter nu och läppjar på en choklad shake naturdiet.

Pyspinne

Idag skall jag skrivas ut och få åka hem.
Som tur var kom magen igång i natt och det ordentligt.
De fick byta i sängen.
Jag testade en "pyspinne" en pinne med hål i som men trycker in i rumpan och gör att det är lättare att få ut gaser.
Jag småsov och vaknade av att det var blött i sängen. Skit happens.
Har gått ner ytterligare men vågen här och hemma stämmer inte så jag väntar tills jag kommer hem med att skriva ut vikten.

Dagen D

Igår var jag av förklarliga skäl inte så pigg på att blogga efter operationen. Åkte in kl 11 och var klar vid 12.30. Fick kissa på bäcken 3 gånger bara första timmen. Sedan var det att försöka ta sig upp. Problemet var bara att så fort jag rörde mig så spydde jag. Inte fick jag upp något så det blev bara ett evigt "ulkande" som resluterade i världens träningsvärk i diafragman/ mellangärdet idag.
Som tur var så var jag inte så kissenödig trots droppet.

Vid 17 kom jag in på avdelningen och då kollade de till mig en gång i timmen. Jag fick en liten mask att andas i för att man är lite rädd att djupandas o ch den underlättar för att man tänker på det på ett annat sätt. Allt för att lungerna skall komma igång igen.
Fick stränga tillsägelser att försöka kissa eftersom ultraljudet visade att jag hade en del i blåsan. Som tur är ligger den på rummet precis brevid min fotända av sängen. Det kom väl lite i taget. Nattsköterskan var lite orolig och hotade med kateter men efter att jag försökt mellan 22-24 gav jag up. Jag var inte ens kissenödig. Vid 1 kom nattsköterskan och menade att eftersom jag inte kunne kissa så fick hon sätta kateter. Det var inge mysigt. Jag var fortfaraden inte kissenödig och det kom inte ens ut hälften av vad hon mätte upp och som skulle finnas där. Vid 3 bad jag henne att ta bort den. Sedan lyckades jag sova 2 timmar utan att bli störd och sedan kom det som det skulle. Det är väl så att jag brukar spara lite i blåsan och det är väl bara att acceptera.

Nu på morgonen kom rumskompisen upp. Hon var lite sämre igår så hon fick stanna på uppvaket. Sedan tycker jag att det gått i ett. Det är prover och de kollar om vi kissat eller andas i masken. Sedan vil de att vi skall gå. Sedan har vi  fått börja äta.
Jag har fått i mig ca 1 dl youghurt. Konstigt hitintills har man gjort allt för att äta mindre men nu är det strålande att man får i sig. Vilka kontraster.
Sedan har jag fått te och jag skall dricka minst 1 L under dagen. Vi har fått två små minikannor a´0,25 L med olika dryck och två miniglas. Allt på en silver bricka, så fint så. Nu sitter jag här och småpytsar.

Men i det stora hela mår jag rätt bra. Det värsta är nog träningsvärken i magen efter "ulkadet" igår.
Kl är bara 11.30 och det känns som om det är sent på eftermiddagen.
Men det är rätt skönt att ligga och slapa, glida in och ut ur dvalan. Man känner ändå utav narkosen igår och jag kan aldrig ligga och slöa så hemma. För det första har jag för mycket att göra och sedan får jag ont i ryggen om jag ligger för länge. Så jag njuter av "semestern".

På väg

Då sitter jag på tåget på väg ner och snart är det snart ingen återvändo.
Igår kväll när jag nattade sonen förstod jag att jag nog inte förklarat så ba vad som skulle hända.
När vi kramat och pussats sa han : tänk om jag inte känner igen dig när du kommer hem.
Han trodde att jag skulle åka bort och komma hem smal.
Jag fick försklara att det inte går så fort, att jag ser likadan ut när jag kommer hem om tre dagar.

Vågen stod på 95,5 i morses och det är svårt att förstå att denna gången kommer jag inte att gå upp alltihop igen när jag väl börjar äta.
Så har det alltid varit tidigare även om det tagit olika lång tid. Men upp har det alltid blivit.
Men inte nu.

En dag kvar

I morgon är det dags.
Jag skrivs in kl 9 och opereras inom 2 timmar.
Runt 13 borde jag börja vakna till ett nytt liv.

Idag har jag haft sådan energi. Har rensat i rabatter, planterat blommor.
Sedan det roligaste rensat i garderoben.
Alla vinterkläder jag haft nu, tjockare tröjor och blusar,
för nästa år kommer jag ju inte att kunna ha dem.
Så SKÖNT.
Åkte hem till en kompis med dem.
Hon är lite kort som rund som jag och har lika svårt att hitta kläder.
Jag talade om att det kommer att bli mer. Hon vet inte om att jag skall opereras och undrade om jag inte skulle behålla ifall...
Men, nej jag kommer aldrig mer att väga som jag gör nu.

Nedåt igen

Idag stod vågen på 95.
Hurra äntligen går det nedåt igen.

Står still

 Det står still på vågen det händer ingenting.
Hade det varit i vanliga fall hade jag gett upp och börjat äta igen och hade varit uppe de kilona igen inom en vecka. Nu gör jag inte det.
Idag har jag kollat tider för att ta mig ner till operationen på måndag.
Får åka tidigat men det funkar.
Är så taggad börjar kolla på de kläder jag kommer att få rata först.
Skall bli så skönt.

Fin byxor

Har  en skada i en axel och har rätt nyss opererat den och jag klarar inte inte att gräva.
Det innebär att mina land har växt mig över huvudet.
Det var ogräs så mina blommor bara stack upp lite här och där ur röran.
Det var bara til att gräva om hela landet, och det klarade jag ine själv.
Maken har för mycket annat om sig så han hinner inte hjälpa mig.
En kompis förbarmade sig över mig och kom hit och grävde, i två dagar.
Jag var ju självklart med, kunde ju inte lämna honom där själv.

"Snällt nu lämnar jag dig, du får jobba ensam åt mig."

Självklart fick jag vara med och gjorde det jag klarade.
Försökte dra små gräsrötter ur blommrötterna. Satte ut de plantor han rensat där jag ville ha dem.
Jag stod på knä och kom på att jag hade mina "finbyxor" på mig.
Jag hann tänka att dem kan jag ju inte ha för då blir de ju förstörda.
Sedan tänkte jag men det gör ju inget för om en -två veckor har de blivit för stora och då kan jag inte ha dem alls.

Det går nedåt

Då har jag nästan avverkat helgen.
Faktiskt är jag inte hungrig direkt men fortfarande sugen.
Igår ringde de två som jag har kontakt med som skall opereras samma dag som jag.
Den ena fick jag inte tag i den andra tyckte det var jobbigt men hann inte prata.
Får se om vi får tag i varandra idag.
I morses stod iallafall vågen på 96 alltså -3 kg. Känner mig stolt trots att jag fuskat lite.