Jo jag har alltså börjat äta.
Det är så skönt.
Köpte på mig en massa dryck eftersom det i början gjorde så ont att jag trodde att jag skulle komma att få tvinga mig att äta och föredra dryck men det är tvärtom.
Jag vill helst inte dricka alls.
När jag är klar gissar jag att jag inte vill se åt en näringsdryck i resten av mitt liv.
Det största problemet är bara att äta tillräckligt ofta och sakta.
Åt "sent" igår (lade mig tidigt) men det hjälpte inte vaknade kl 3 och var vrålhungrig. Det verkar som om det är en gräns på 8 timmar. Jag hade garderat mig och lagt en banan vid sängen så där låg jag mitt i natten och mumsade i mig en halv banan.
Tänkte noga på att tugga ordentligt men glömde att det måste ta tid. Vakande efter ca 1 timme och hade lite ont i magen som tur var gick det fort över.
Som sagt lätt är det inte och mycket skall man tänka på.
Hejja hejja!!! Inget är ju som bekant lätt- men fa... den som ger sig!! Håller tummarna för din "resa" Tänk när du går i mål..f'låt springer menar jag på lätta fötter!! Kram från "en annan kämpe"
SvaraRadera