På väg

Då sitter jag på tåget på väg ner och snart är det snart ingen återvändo.
Igår kväll när jag nattade sonen förstod jag att jag nog inte förklarat så ba vad som skulle hända.
När vi kramat och pussats sa han : tänk om jag inte känner igen dig när du kommer hem.
Han trodde att jag skulle åka bort och komma hem smal.
Jag fick försklara att det inte går så fort, att jag ser likadan ut när jag kommer hem om tre dagar.

Vågen stod på 95,5 i morses och det är svårt att förstå att denna gången kommer jag inte att gå upp alltihop igen när jag väl börjar äta.
Så har det alltid varit tidigare även om det tagit olika lång tid. Men upp har det alltid blivit.
Men inte nu.